På alla arbetsplatser existerar någon form av risk. Vissa kan vara små, medan andra kan orsaka förödande konsekvenser. För att skapa en trygg arbetsmiljö måste riskerna identifieras och minimeras. Enligt lag är arbetsgivaren skyldig att förse anställda med skyddsutrustning mot de risker på arbetsplatsen som inte kan elimineras. Nödvändig utrustning kan till exempel vara skyddskläder, ögonskydd, handskar, hjälm och skor.
Vilken utrustning skyddar mot vilka risker, och hur säkerställer tillverkaren att skyddet verkligen håller måttet? Det korta svaret är att det finns lagstadgade EU-standarder som skyddsutrustningen måste certifieras mot.
Det finns en mängd olika typer av standarder och för de flesta kan det kännas överväldigande att sätta sig in i regelverket. Detta kan i slutändan leda till att tillverkande företag strävar efter att uppfylla fler standarder än nödvändigt, vilket begränsar designen av plagget och samtidigt även användaren.
Den här sidan har vi skapat för att förenkla och sammanfatta allt du behöver veta om standarder och certifieringar av skyddskläder.
Syftet med standarder och certifieringar är att säkerställa att all personlig skyddsutrustning är tillverkad korrekt och enligt lagstadgade krav och specifikationer. När alla producenter inom EU certifierar sina skyddskläder enhetligt, kan också plagg från olika leverantörer jämföras enkelt. Skyddskläder som importeras in till EU-länder ska även de uppfylla samma krav. Ett certifierade plagg garanterar att arbetstagare inom EU är rätt skyddade, för att minimera risken för skador.
Så tack vare att vi som tillverkare av skyddskläder certifierar våra plagg mot EU-standarder, kan vi garantera dig rätt skydd på din arbetsplats.
Det är viktigt att förstå skillnaden mellan en standard och en certifiering. Lite förenklat kan man säga att en standard sätter minimikrav för viss skyddsutrustning, medan en certifiering innebär att en oberoende tredje part, bekräftat att en produkt uppfyller denna standard.
Standarder
Den europeiska lagstiftningen för personlig skyddsutrustning styrs av PPE-förordningen (mer om detta i nästa kapitel). Standarderna specificerar utifrån förordningen, de minimikrav som måste uppfyllas för att skyddskläderna ska skydda mot risken.
Certifiering
Certifiering, är processen där ett anmält organ (Notified Body) granskar och bekräftar att skyddskläderna uppfyller de specificerade standarderna. När ett skyddsplagg har genomgått och klarat certifieringsprocessen tilldelas plagget ett certifikat och ska CE-märkas, antingen i plagget eller på förpackningen. Plagget är nu typgodkänt. I certifieringsprocessen måste även en EU-försäkran om överensstämmelse (EU Declaration of Conformity) uppföras.
Certifiering med stöd av oberoende tredje part krävs inte för alla riskkategorier, utan endast för kategori II- och kategori III-plagg. För kategori III-plagg krävs även en produktionsbedömning utförd av ett anmält organ. I kapitel 2 beskrivs riskkategorier mer utförligt.
I föregående kapitel nämndes PPE-förordningen, men vad exakt är den?
PPE är en förkortning för Personal Protective Equipment som översätts till "Personlig skyddsutrustning". PPE-förordningen (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning (PPE-förordningen) trädde i kraft den 21 april 2018 och ersatte det tidigare direktivet 89/686/EEG. Direktivet anpassades till varje enskild nations lagstiftning, medan PPE- förordningen och dess standarder är lagkrav för alla EU-länder oberoende av den nationella lagstiftningen. Certifieringar görs i enlighet med PPE-förordningen med hjälp av standarderna som följer hälso- och säkerhetskraven i "Essential Health and Safety Requirements" (EHSR).
Syftet med den nya förordningen är att säkerställa att arbetstagare inom samtliga EU-länder har tillgång till skydd som är effektivt och säkert.
Enhetlig reglering inom EU: PPE-förordningen kräver en enhetlig reglering i alla medlemsländer, vilket gör att arbetstagare kan bära samma skydd oavsett i vilket EU-land de arbetar.
Riskrelaterad kategorisering: PPE-förordningen kategoriserar produkter utefter den typ av risk som plagget ska skydda mot. Tidigare direktiv kategoriserade i stället personlig skyddsutrustning utefter typ av produkt.
EU-försäkran: Enligt PPE-förordningen måste tillverkaren förse varje produkt med en EU-försäkran om överenstämmelse.
Certifikats giltighet: När den oberoende tredje parten bedömer att skyddsutrustningen (riskkategori II och III) uppfyller kraven, tilldelas produkten ett certifikat med en giltighetsperiod på fem år.
Förordningen delar upp personlig skyddsutrustning i tre kategorier som baseras på hur hög risken är att bli skadad.
Den lägsta kategorin gäller för situationer med liten risk för skada. Ett praktiskt exempel kan vara att arbetstagare ska ha tillgång till regnkläder för att skydda sig mot regn. Även om regn inte utgör en allvarlig fara, är det fortfarande viktigt med skydd för att undvika obehag och eventuella hälsorisker som kan uppstå vid långvarig exponering för vatten och fukt.
Den mellersta kategorin avser situationer där det finns påtaglig risk för skada. Det kan innefatta skydd mot värme och lågor, vilket är avgörande i arbetsmiljöer där dessa risker är aktuella, exempelvis gjuterier och smältverk. Det kan också gälla för arbetsplatser med trafikerade miljöer där skyddet i stället handlar om att öka arbetarens synbarhet.
Den högsta kategorin omfattar skyddskläder avsedda för arbetsuppgifter med hög risk för allvarlig skada eller dödsfall. Det inkluderar bland annat skydd mot ljusbåge, där en elektrisk ljusbåge kan orsaka brännskador och andra livshotande faror. Även skydd mot kemikalier ingår i den här kategorin och där rätt skydd är avgörande för att förhindra frätskador från farliga substanser.
Enligt PPE-förordningen (EU) 2016/425 ska personlig skyddsutrustning som ingår i kategori III kontrolleras av ett anmält organ för homogenitet i tillverkningen. Tranemos kategori III-plagg ingår i kvalitetsbevakningssystemet Modul D i enlighet med PPE-förordningen, för att säkerställa att plaggen skyddar mot nämnda risker.
Varje standard har ett kodnamn som börjar med antingen EN, ISO eller IEC, beroende på vilket organ som står bakom denna.
CEN, Comité Européen de Normalisation, är den centrala enheten för europeiska standarder. CEN koordinerar de nationella kommittéerna som tillsammans utvecklar standarder. De standarder som har tagits fram av CEN börjar med EN.
ISO, International Organization for Standardization, är en standardiseringsorganisation på global nivå. De standarder som börjar med EN ISO har utvecklats av ISO men har av CEN godtagits som europeisk standard.
IEC, International Electrotechnical Commission, är en global standardiseringsorganisation som utvecklar och implementerar internationella standarder inom elektroteknik och elektronik.
CEN/TC 402 - Europeisk nivå
Den tekniska kommittén CEN/TC 402 är en del av CEN och fokuserar specifikt på personlig skyddsutrustning (PPE).
Här samlas experter och intressenter, såsom tillverkare, användare, testinstitut och myndigheter, från olika länder inom EU för att utveckla och fastställa standarder inom säkerhet, kvalitet och prestanda.
SIS/TK 402 Nationell nivå (Sverige)
Den svenska kommittén SIS/TK 402 har en nationellt viktad röst inom CEN och förser CEN/TC 402 med expertis från svenska intressenter. Arbetet består till största del av att kommentera standarder och exempelvis föreslå revideringar. Tranemo är representerat i denna kommitté.
Eftersom olika yrken och industrier utsätts för olika risker är det viktigt att varje arbetsgivare gör en grundlig riskanalys på sin arbetsplats. Utifrån de identifierade riskerna kan man sedan ta reda på vilka standarder som är aktuella och därmed avgöra vilka standarder som skyddskläderna behöver vara certifierade mot.
I det här kapitlet listar vi några av de viktigaste standarderna för personlig skyddsutrustning. För en detaljerad beskrivning av respektive standard, ladda ner vår guide Standarder för skyddskläder och riskhantering.
EN ISO 11612 - Skyddskläder som skyddar mot hetta och flamma
EN ISO 14116 - Skyddskläder med begränsat flamskydd
EN 61482-2:2020 - Skyddskläder som skyddar mot termisk hetta vid ljusbåge
EN 1149-5 - Skyddskläder med elektrostatiska egenskaper
EN ISO 11611 - Skyddskläder som skyddar mot svets eller liknande arbeten
Svetstekniker:
Miljö/arbetsförhållanden:
EN 13034 Type PB [6] - Skyddskläder som skyddar mot kemikalier i vätskeform
EN ISO 20471 - Standard för varselkläder
EN 342 – Skyddskläder mot kyla
EN 343 - Skyddskläder mot regn
EN 13758-2 – Skydd mot UV-strålning
EN 407 - Skyddshandskar för termiska risker (och/eller flamma)
EN 420 / EN ISO 21420 - Skyddshandskar - Allmänna krav och testmetoder
EN 397 - Standard för industrihjälmar
EN 50365 - Standard för elektriskt isolerande hjälmar för användning i lågspänningsanläggningar
EN 166 - Standard för ögonskydd
EN 14404 - Standard för knäskydd
Att ha en grundläggande förståelse för riskerna på din arbetsplats är en förutsättning för att fatta rätt beslut kring personlig skyddsutrustning.
I rollen som säkerhetsombud är din uppgift att säkerställa att de valda produkterna inte bara uppfyller höga säkerhetskrav utan också följer gällande regelverk.
Standarder ger ett bra stöd i arbetet med riskhantering. Om du vill fördjupa dig i de viktigaste standarderna för skyddskläder, ladda ner guiden här nedan.
