Riskanalys och riskbedömning utgör starten för säkerhetsarbetet på en arbetsplats. Om dessa inte utförs alls eller genomförs på ett felaktigt sätt, ökar sannolikheten att faror och risker inte identifieras och att nödvändiga säkerhetsåtgärder inte implementeras. Ett sådant misstag kan få allvarliga konsekvenser och även utgöra ett potentiellt lagbrott.
Det finns många olika risker man kan utsättas för på arbetet. Arbetsgivaren ansvarar för att de anställda har en säker arbetsplats. En noggrant genomförd riskanalys leder ofta fram till slutsatsen att personalen behöver använda personlig skyddsutrustning, PPE (Personal Protective Equipment), som skydd mot dessa risker. För att arbetsgivaren enklare ska kunna välja rätt skydd har EU utvecklat ett antal standarder att certifiera PPE mot, för att kräva att alla producenter märker skyddskläder på samma korrekta sätt.
I följande text går vi igenom grunderna för riskanalys och riskbedömning vid val av skyddskläder och för att skapa en gemensam grund börjar vi med att definiera några elementära begrepp.
Riskanalys är det övergripande begreppet för analys av risker på arbetsplatsen. Analysen innebär att man definierar vilka risker och faror som finns, hur allvarliga dessa är och hur stor sannolikheten är att någon kan skadas av dem. I dagligt tal används ofta begreppet “riskanalys” för att beskriva hela riskhanteringen, vilket dock är en felanvändning av ordet.
Riskbedömning är processen för att utvärdera risker och faror för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. I processen bedöms bland annat nivån på den potentiella arbetsplatsrisken och hur den kan hanteras. Det är en systematisk undersökning av arbetets alla aspekter som tar hänsyn till:
Riskhantering inkluderar samtliga delar av säkerhetsarbetet och innefattar förutom riskanalys och riskbedömning även processen med genomförande av åtgärder, uppföljning av implementerade åtgärder samt uppdatering och omstart av process vid behov eller enligt ett förutbestämt tidsintervall.
En fara kan vara vad som helst – arbetsmaterial, utrustning, arbetsmetoder eller praxis – som har potential att orsaka skada.
En risk är sannolikheten, hög eller låg, att någon kan skadas av faran.
Inom PPE-förordningen kategoriseras olika risker enligt följande:
Enligt grundläggande arbetsmiljölagstiftning är alla arbetsgivare skyldiga att genomföra riskanalys och riskbedömning samt fastställa lämpliga åtgärder för att eliminera eventuella risker på arbetsplatsen. Ansvaret för att detta genomförs och kontinuerligt följs upp ligger hos företagets ledning, ända upp till verkställande direktör.
EU:s ramdirektiv
Den viktigaste EU-lagstiftning som rör riskbedömning är ramdirektivet 89/391 (Europeiska unionens riktlinjer för riskbedömning i arbetet (89/391/EEG)). Detta direktiv har införlivats i nationell lagstiftning. Medlemsländerna har dock rätt att införa strängare bestämmelser för att skydda sina arbetstagare, vilket innebär att avvikelser mellan europeiska länder är möjliga.
Inom EU styrs lagstiftningen av personlig skyddsutrustning av PPE-förordningen (EU)2016/425. De minimikrav som produkten ska uppfylla för att skydda mot risken specificeras av olika standarder.
Alla relevanta risker måste beaktas
En korrekt riskhantering innebär bland annat att man ser till att alla relevanta risker beaktas (inte bara de omedelbara eller uppenbara), kontrollerar att de vidtagna säkerhetsåtgärderna är effektiva, dokumenterar resultaten av riskbedömningen och kontrollerar och uppdaterar denna kontinuerligt efter ett bestämt tidsintervall.
Om en risk har identifierats ska arbetsgivaren i första hand åtgärda denna, men i de fall den inte kan undvikas eller elimineras ska de anställda förses med personlig skyddsutrustning (PPE). I Sverige benämns PPE ofta som PSU.
Det finns flera olika metoder för genomförande av riskanalys och riskhantering. Gemensamt för i stort sett alla metoder är att de bygger på fem generella steg.
1. Identifiera faran
Det finns som sagt flera olika metoder för riskanalys och riskhantering, såväl generella som branschspecifika, som används i stor utsträckning. Nedan lyfter vi fram två varianter som kan sägas representera de flesta typer av generella metoder för riskanalys – den svenska arbetsmiljömyndighetens metod SAM och EU-kommissionens RI&E-metod.
SAM är en förkortning för systematiskt arbetsmiljöarbete och är en metod som styrs av lagar och förordningar. Alla företag, oavsett bransch och storlek, måste arbeta med systematiskt arbetsmiljöarbete för att förebygga arbetsskador, ohälsa eller olycksfall i arbetet.
SAM illustreras oftast som ett hjul med aktiviteter som visar att arbetet är kontinuerligt, det vill säga en process som aldrig blir klar, utan pågår hela tiden.
Identifiera
Det finns många olika sätt att undersöka arbetsmiljön för att upptäcka och identifiera risker. Vanliga metoder är att gå skyddsronder, genomföra medarbetarenkäter och studera tidigare arbetsrelaterade olyckor.
Riskbedöma
När risken har identifierats ska en riskbedömning genomföras. Bilden nedan visar ett exempel där risken bedöms utifrån två parametrar, sannolikhet för skada och skadans konsekvenser.
Åtgärda
I bilden ovan representerar det rödmarkerade området risker som är så påtagliga och allvarliga att ingen får arbeta under dessa förutsättningar. Om riskerna bedöms vara gula eller röda enligt tabellen ovan, måste de åtgärdas omedelbart.
Kontrollera
Det sista steget är att ständigt kontrollera och följa upp att åtgärden har gett önskad effekt och att man kan garantera en säker arbetsmiljö för de anställda.
RI&E är en förkortning för Risk Inventory & Evaluation och är en strukturerad metod för att bedöma risker inom en given kontext. Metoden är framtagen av EU-kommissionen och finns tillgänglig som en gratis resurs för småföretag.
Även om olika industrier varierar vad gäller arbetsmiljö och risk används vanligtvis en generell metod vid genomförande av riskhantering. Innehållet kan dock skilja sig åt då risksituationerna ser olika ut. I detta kapitel går vi kort igenom de risker och faror som ska beaktas vid genomförande av riskanalys och riskbedömning för åtta olika industrier. Vi presenterar även vilka standarder ni kan ta stöd av i detta arbete.
El & Kraft
Arbete inom el och kraft innebär en konstant exponering för olika risker. Kortslutningar eller andra avvikelser kan resultera i en kraftig ljusbåge, vilket kan få allvarliga konsekvenser för arbetaren om inte rätt skyddskläder används. Vid riskanalys för el och kraft ska bland annat följande risker beaktas:
Standarder för elsäkerhetskollektion
EN 61482-2
EN ISO 11612
EN 1149-5
EN 60903
Smältverk & Gjuterier
Höga temperaturer och risk för stänk av smält metall. Vid arbete i smältverk och gjuterier krävs vanligtvis skyddskläder med ett högt flamskydd som klarar EN ISO 11612. Kläderna måste även vara certifierade med rätt kodbokstav – D eller E – beroende på vilken metall eller mineral som används. Vid riskanalys för smältverk och gjuterier ska följande risker beaktas:
Standarder
EN ISO 11612 D eller E
EN 61482-2
EN ISO 20471
Vill du ha vägledning i genomförandet av riskanalys för arbete i smältverk och gjuterier? Ladda ner vår guide Riskanalys Metallurgi.
Svetsning
Vid svetsning, kapning och slipning utsätts svetsare för såväl aggressiva svetsloppor som kraftig UV- och värmestrålning. Arbetet kräver därför skyddskläder med högt skydd mot hetta och flamma samt en utformning som eliminerar risken för att svetsloppor fastnar i tyget eller hamnar i öppna fickor. Vid riskanalys för svetsning ska följande risker beaktas:
Standarder
EN ISO 11611
EN ISO 11612
Järnväg
Järnväg och spårbundna områden utgör en mycket riskfylld arbetsmiljö. I dessa utmanande förhållanden krävs vanligtvis skyddskläder som är certifierade för flamskydd och ljusbåge, samtidigt som de uppfyller kraven för hög synbarhet. Vid riskanalys för järnväg ska följande risker beaktas:
Standarder
EN ISO 11611
EN ISO 11612
EN 61482-2
EN ISO 20471
Kemi & Petrokemi
Vid utförande av riskbedömning inom kemi och petrokemi är det nödvändigt att granska vilka kemikalier som används på företaget, i syfte att försäkra sig om att den specifika kemikaliegruppen är testad på de avsedda skyddskläderna. Antistatiska egenskaper är av stor vikt i denna miljö då de minimerar risken för gnistbildning och explosion. Vid riskanalys för kemi och petrokemi ska följande risker beaktas:
Standarder
EN 13034
EN ISO 11612
EN 61482-2
EN 1149-5
Gruva
Arbete under och ovan jord, hög produktionstakt, gaser, damm, stora fordon och begränsad synbarhet. Riskerna vid arbete i dagbrott och gruva är höga och omfattande. I dessa riskfyllda miljöer kan det krävas flamskyddade plagg med hög synbarhet och antistatiska egenskaper som minimerar risken för gnistbildning och explosion. Vid riskanalys för gruva ska följande risker beaktas:
Standarder
EN ISO 11612
EN ISO 20471
EN 1149-5
EN ISO 11611
ATEX – explosiva miljöer
Explosiva dammoln, brandfarlig gas och luft med förhöjd syremängd. Vid riskbedömning i ATEX-miljö är det oerhört viktigt att identifiera och kvantifiera de risker som finns och som potentiellt kan uppstå, då en missbedömd risk i denna typ av arbetsmiljö kan få förödande konsekvenser. Vid riskanalys för explosiva miljöer ska följande risker beaktas:
Standarder
EN ISO 11612
EN 1149-5
Elbilsindustri
Elektriska fordon har batterier med höga energinivåer, vilket kan leda till kraftfulla ljusbågar vid olycka eller felhantering. I och med att ett batteri inte kan stängas av likt en vanlig elektrisk anläggning är risken vid arbete eller skada på batteriet alltid närvarande. Ljusbågens riskområde sträcker sig mycket längre än risken för strömgenomgång. Vid riskanalys för elbilsindustrin ska följande risker beaktas:
Standarder
EN 61482-2
EN ISO 11612
EN 1149-5
I denna relativt nya och snabbt växande industri är det extra viktigt att kontinuerligt uppdatera riskbedömningen, då branschen och förutsättningarna förändras i hög takt. Säkra arbetsmetoder är under framtagande och i Sverige kan man till exempel luta sig mot Branschstandard – säker hantering av högvoltsystem i elfordon.
Med ökade säkerhetskrav har arbetsplatsolyckor med dödlig utgång minskat rejält. Grafen nedan visar hur antalet dödsolyckor har reducerats under det senaste århundradet.
I detta exempel, från den svenska myndigheten Elsäkerhetsverket, framgår det tydligt att antalet dödsfall som orsakats av olyckor i samband med elektriskt arbete har minskat avsevärt. Ökad riskmedvetenhet och ett grundläggande säkerhetsarbete med identifiering av risker och faror har troligtvis spelat en stor roll i denna positiva utveckling.
Slutligen vill vi betona att riskbedömning inte är en skrivbordsprodukt. Det är avgörande att de anställda involveras, och att en grundlig genomgång av risker och skyddsåtgärder genomförs tillsammans med all berörd personal.
Kom även ihåg att ansvaret för riskbedömning och den anställdes säkerhet ligger på företagsledningen. Som stöd för detta arbete har ni flera standarder att luta er mot.
Analys, bedömning och hantering av risker är dessutom ett konstant pågående arbete. Kontroller ska utföras kontinuerligt och riskbedömningen måste uppdateras när något i arbetssituationen förändras.
Genom att arbeta proaktivt med hantering av risker på arbetsplatsen, lägger ni en bra grund för en säkrare och tryggare miljö för era medarbetare.
