Arbetsskador från strålningsvärme är tyvärr vanligt förekommande, inte sällan med allvarliga konsekvenser. I de flesta fall beror dessa olyckor på bristande insikt om faran med strålningsvärme och hur man bäst skyddar sig som den. Med denna text vill jag bidra till att öka förståelsen för strålningsvärme och förklara hur ett flerlagerssystem skapar ett effektiv skydd mot denna mycket heta fara.
Strålningsvärme är en form av värmeöverföring där elektromagnetiska vågor förflyttar sig från en varm yta till svalare föremål utan att värma den omgivande luften. Denna typ av värmeöverföring skiljer sig från konvektion, som kräver direktkontakt eller en bärare, då den kan sprida sig även genom vakuum. Inom industrier som exempelvis smältverk och gjuterier, där smält metall och smältugnar är en central del av verksamheten, utgör strålningsvärme en betydande risk.
Exponering för höga nivåer av strålningsvärme kan leda till allvarliga skador såsom brännskador och värmestress. En grundläggande förståelse för strålningsvärme och dess risker är därför nödvändig för att implementera lämpliga förebyggande åtgärder och skyddslösningar i arbetsmiljön.
Flera lager av skyddsplagg är en beprövad skyddslösning som ger ett effektivt skydd mot strålningsvärme. Genom att klä sig enligt lager-på-lager-principen skapas en barriär med flera försvarslinjer mellan användaren och värmekällan. Mellan de olika lagren bildas dessutom isolerande luftspalter med låg värmeledningsförmåga.
Det yttre lagret består vanligtvis av flamskyddade material vars främsta uppgift är att reflektera strålningsvärmen bort från kroppen. Under detta används med fördel ett mellanlager av isolerande, flamskyddade material. På så vis skapas ett avstånd mellan det yttre och inre lagret, vilket bidrar till att öka skyddet och minska värmeöverföringen. Närmast kroppen bärs flamskyddade underkläder för optimalt skydd mot strålningsvärme.
OBS! Fel val av underkläder kan vid en olycka leda till att tyget fattar eld och smälter in i huden. Det är därför mycket viktigt att prioritera skyddet inifrån och ut.
Genom att testa skyddsplaggens tyger enligt EN ISO 11612 kodbokstav C kan man mäta systemets förmåga att blockera strålningsvärme.
Testerna ger två värden: tiden det tar innan bäraren känner av värmen genom tyget (förnimmelsetid RHTI12), det vill säga en temperaturökning på 12°C samt tiden det tar för hudtemperaturen att öka med 24°C (strålningsvärmeindex RHTI24). Reaktionstiden är tiden användaren har på sig för att reagera och avlägsna sig från värmekällan för att undvika en brännskada.
Testresultat C1 ger ett strålningsvärmeindex, RHTI24 (Radiant Heat Transfer Index), på 7–20 sekunder. För att uppnå C2 krävs två eller tre lager av plagg vilket ökar strålningsvärmeindexet till 20–50 sekunder. Ett flerlagerssystem ökar alltså skyddet och ger därmed användaren mer tid att förflytta sig från värmekällan innan skada uppstår.
Användning av flera tunna lager i stället för ett tjockt ger dessutom användaren ett flamskydd med lägre vikt och bättre rörelsefrihet. Personen kan på så vis arbeta mer effektivt och under längre tidsintervaller.
Utöver ett flerlagerssystem med skyddskläder ska flamskyddade handskar, hjälmar och ansiktsskydd självklart användas när riskbilden så kräver. Var även medveten om att regelbunden kontroll och skötsel av den personliga skyddsutrustningen är avgörande för att säkerställa skyddsförmågan över tid.
Om du vill ha vägledning för genomförande av riskanalys för arbete inom smältverk och gjuterier, ladda ner vår guide Riskanalys Metallurgi.
