När generellt skydd inte ger rätt skydd
Multinorm används ofta som ett samlingsbegrepp för skyddskläder som är certifierade mot flera olika standarder. Det kan upplevas som både effektivt och ekonomiskt, färre plagg i sortimentet, enklare inköp och en känsla av maximalt skydd.
Men skydd handlar inte om hur många risker ett plagg teoretiskt kan täcka, utan om hur väl det fungerar för den person som ska bära det i sin faktiska arbetsmiljö. Därför utgår Tranemo inte från begreppet multinorm när vi utvecklar skyddskläder. Vår utgångspunkt är alltid människan, arbetsmiljön och de verkliga riskerna i vardagen.
Som Stefan Saetran, Product Development Director på Tranemo beskriver det:
Det här med att vara skyddad utgår alltid från personen och personens behov.”
På Tranemo utgår vi från ett riskspecifikt synsätt på skydd. I stället för att försöka kombinera flera olika risker i ett och samma plagg fokuserar vi på att utveckla lösningar anpassade efter verkliga arbetsförhållanden och tydligt definierade risker. Risker som stänk av smält metall, höga energinivåer vid elektriska ljusbågar, exponering för zink, arbete på banvall och tung svetsning ställer alla mycket olika krav på skyddskläder. Genom att ta fram plagg för specifika användningsområden kan vi erbjuda högre skyddsnivå, bättre komfort och färre kompromisser för användaren.
Genom att fokusera på en risk i taget säkerställer vi att varje arbetare får rätt skydd, utan att behöva kompromissa.
Multinorm bygger på idén att ett plagg ska fungera i många olika arbetsmiljöer och skydda mot många typer av risker. I praktiken innebär det ofta att design och funktion begränsas av standardkrav som inte är relevanta för alla användare.
När många standarder ska uppfyllas samtidigt påverkas hur plagget kan konstrueras, vilka material som kan användas och vilka funktioner som får plats. Det leder ofta till kompromisser som försämrar både komfort och användbarhet.
Louise Svensson, Technical Development Manager på Tranemo sätter fingret på problemet:
Många standarder innebär flera krav vilket kan begränsa designen och funktionen i plagget för den specifika användaren.”
Resultatet blir plagg som på pappret klarar mycket, men som i verkligheten fungerar sämre i det arbete de är tänkta för.
Att designa för så många risker som möjligt påverkar hela plaggets uppbyggnad. För att klara flera krav samtidigt behöver materialen ofta vara grövre, konstruktionen mer begränsad och plaggen mindre funktionella. Det påverkar plaggets bekvämlighet.
Linnea Creaser, Certification Manager beskriver konsekvensen tydligt:
”Om certifierar plagget mot flera olika standarder, så kan det ju bli obekvämt och väldigt opraktiskt för användaren.”
Det kan också innebära att funktioner som är avgörande för vissa yrken måste tas bort. Ficklösningar, stretch eller smidighet kan försvinna för att uppfylla andra krav, trots att de är viktiga i det dagliga arbetet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att standarderna själva betonar att man varken ska vara över- eller under-skyddad. Rätt skyddsnivå är avgörande för både säkerhet och funktion. När komfort och funktion försämras ökar risken att plagget används fel eller inte används alls. Då försvinner skyddseffekten, trots att plagget uppfyller flera standarder.
Skydd som inte är relevant för arbetsuppgiften kan i praktiken bli en ny risk. Det kan handla om detaljer som fastnar, material som blir för varma eller egenskaper som begränsar rörelse och skapar trötthet.
Louise Svensson ger ett tydligt exempel:
I praktiken kan det bli en risk i sig själv.”
I vissa miljöer kan även skyddsegenskaper som är viktiga i andra sammanhang bli direkt olämpliga. Reflexdetaljer som är nödvändiga i miljöer med trafik, kan till exempel innebära en ökad risk vid arbete med smält metall, där metallen kan fastna på reflexmaterialet.
Även fel passform kan skapa problem, för stora plagg kan öka risken för att fastna eller snubbla. Det är här den falska tryggheten uppstår. Plagget upplevs som säkert eftersom det uppfyller många standarder, men är inte anpassat för den verkliga arbetssituationen.
Plaggen på bilderna ovan är utvecklade i nära samarbete med yrkesverksamma inom järnvägsindustrin och metallurgibranschen. De uppfyller relevanta säkerhetsstandarder, men är utformade för helt olika arbetsmiljöer och ser därför också olika ut.
En kontaktledningstekniker arbetar ofta utomhus, rör sig mycket och behöver klättra. Det ställer krav på lätta, flexibla plagg med god rörelsefrihet och tydliga varselegenskaper. I ett gjuteri ser riskbilden helt annorlunda ut, med extrem värme och risk för stänk av smält metall. Där krävs tjockare, tyngre skyddskläder med högt värmemotstånd och en design med så få detaljer som möjligt. Ett generellt multinormplagg hade inneburit kompromisser i både funktion och komfort.
Standarder är viktiga som vägledning, men de bygger på tester som inte alltid speglar hur arbetet ser ut i verkligheten. I vissa arbetsmiljöer, till exempel vid svetsning i trånga eller slutna utrymmen, kan exponeringen vara betydligt högre än vad skyddskläder testas för enligt EN ISO 11611 klass 2.
Vid svetsarbete inne i en rund trumma utsätts svetsaren för intensiv värme, gnistor och strålning under lång tid och i vinklar som inte motsvarar testsituationen i standarden. I sådana fall räcker inte generella lösningar till.
I sådana fall behöver skyddskläderna utvecklas specifikt för den faktiska arbetsmiljön, med kraftigare material, högre slitstyrka och kompletterande skydd. I vissa situationer kan även extra skydd, till exempel armskydd anpassade för intensiv svetsning och skydd mot UV strålning, vara nödvändigt.
För Tranemo är det tydligt att det viktigaste skyddsplagget inte är det som skyddar mot flest risker, utan det som skyddar mot rätt risker och som faktiskt bärs, varje dag. Louise Svensson sammanfattar det väl:
Det säkraste plagget är det som används hela dagen, inte det som har alla symboler.”
Genom att arbeta nära användarna och utgå från verkliga arbetsförhållanden utvecklar Tranemo skyddskläder som kombinerar säkerhet, funktion och komfort. Vårt fokus ligger inte på att stapla standarder, utan på att förstå människan, miljön och riskerna där plagget ska användas.
